Hem  Vi  Katterna  Blommorna 
svenska srpski english

Journal 2007


2007-12-31 Mjau mjau mjau mjauuuu!

Jocke jamade högt åt Leroy som var så trött att hans lilla huvud höll på att falla mot kudden han låg på. Leroy gav Jocke en lång, djup och något frågande blick och flyttade på sig till en annan kudde som hängde på elementet. Men den där underliga Jocke följde efter.

Mjau mjau mjau mjauuuu!

Leroy flydde in i katthuset i ett annat rum och stängde ögonen i ett försök att äntligen få sova lite. Han var så trött efter att ha sprungit fram och tillbaka i lägenheten skrikandes efter bästa förmåga och nu lät inte Jocke honom sova. Vilken fräckhet!

Joakims Sleep Tracker visade att han knappt sovit alls, vilket bara bekräftade vad han redan visste. Föregående natt bestod av ett antal försök att somna, avbrutna av Leroys oavbrutna, högljudda och intensiva uppträdande som orsakade ett kortisol rus vilket i sin tur gjorde honom väldigt stressad, eller som vissa skulle sagt: halvgalen.

Så, detta beskriver vår situation: Leroy ropar på brudar hela nätterna. Människor är inte nattdjur. Stressnivån är hög. Vi vill inte kastrera Leroy ännu.

Efter lite funderande beslöt vi oss för att aktivera katterna så mycket som möjligt under dagen. Om vi leker med dem på kvällarna blir de förhoppningsvis trötta och somnar när vi somnar. Värt ett försök.

Jocke har slutat jama. Jelena ville inte att han skulle stressa hennes lilla älskling som för tillfället sover lugnt på sin kudde.





2007-12-29 I torsdags blev Leroy pappa för första gången! På dagen födde Blue Iam's Hannah 4 underbara och stora bebisar. Det ser ut som om att det blev 2 blåmaskade killar och 2 lilamaskade tjejer, men det är för tidigt för att veta säkert vilka färger de har, det är bara en gissning. Alla mår bra. Monica säger att bebisarna fick mammas iögonfallande haka och pappas fantastiska röstresurser.

Här är några av de bilder Monica tog vid födseln.



2007-12-27 Vi och katterna firade jul hos Jockes farfar. Den blivande pappan var jättesnäll den första dagen där, söt och lekful, gullig som alltid.

Den andra natten lyckades farfar stänga dörren till badrummet, där sandlådan fanns. Leroy skrek som en galning och väckte oss, men vi kollade inte varför han skrek utan somnade igen... Stackaren kunde inte ta sig in i baddrumet och till slut pinkade han på sängen bredvid oss, på ett duntäcke.

Efter pinkandet blev det inte bättre. Leroy fortsatte att skrika och blev helt galen, väldigt förvirrad och försökte pinka en gång till i ett annat rum. Vi packade våra grejer fort och åkte tillbaka hem.

Nu har han lugnat när sig, han är en helt annan katt. Han pinkade bara på lådan här, och verkar vara jätteglad att vi kom tillbaka till hans hem och hans gamla rutiner.

Leroys första kull, med Hannah, förväntas anlända idag...




2007-12-23 Det var ingen bra idé att ta en paus från vårat Scrabble-parti och lämna det obevakat på bordet i ett par timmar. Vanligtvis bryr sig katterna inte om bokstäverna, men igår tyckte Maven att det var dags att visa sina kunskaper i tjeckiska (tror vi) och ändra om brickorna på spelplanen en aning...

Så nu kan vi uppdatera Mavens CV till att förutom ornitolog, även inkludera polyglot. Leroy, han är florist och aspirerande operasångare.



2007-12-17 Leroy mår bättre. Efter en vecka av oförändrat tillstånd, besökte vi en annan veterinär och fick doxycyklin - en antibiotika! Han ville inte ta tabletten, slogs och protesterade hårt! Till slut fick han den gömd i tonfiskbitar.

Mumsigt var det i två dagar, då upptäckte han fusket och åt allt förutom tabletterna som han petade ur maten och lämnade! Vi ville inte tvinga tabletterna i honom, så vi försökte med att sätta smör på dem, men det gick inte alls. Till slut fungerade det med att fukta tabletterna lite och blanda dem i hans favoritvitamintablettssmulor.

Såret på Leroys nos började läka snart efter att han tagit antibiotikan för första gången, den är inte röd och inflammerad längre och han låter mycket bättre nu. Han busar som vanligt med Maven och slickar sin päls regelbundet igen! När han mådde som värst, ville han inte slicka sig alls, han låg bara och mådde dåligt. Han börjar se fin ut igen. Han är åter vår glansiga och skimmriga lila kissemisse som vi är vana vid!

Vi mejlade både matte till Lillis och matte till Messalina, gav alla detaljer om Leroys symptom och möjliga orsaker, och båda ska besöka deras veterinärer med sina katter och ev behandla dem i förebyggande syfte, så att ev kattungarna inte får något oönskat. Alla våra katter var vaccinerade, testade negativt mot olika sjukdomar och såg friska ut, men det blev som det blev. Vi människor blir sjuka då och då, och det händer likadant med katter. Nu ska Leroy äta antibiotikan i två veckor till, även nu när han ser frisk ut, man ska fortsätta tills han säkert är smittfri. Maven blev inte sjuk, hon har kanske bättre immunförsvar. Leroy fick träffa flera katter under en kort period, så det var stressigt för honom, och då sjunker immunförsvaret.

Leroy fyllde ett år förra veckan! Det var inte så roligt, han mådde sämst då, men nu mår han bra, och vi alla är glada och ser fram emot vår första jul med båda katterna! Julpynt är roligt, tycker de, man kan busa med glitter och leka med alla kulorna. Fast det är våra vanliga, kattmyntafyllda möss som är bäst!



2007-12-09 Leroy är förkyld. Det rinner från nosen, matte fixar den då och då, men det tycker han inte om. Han låter hemskt, hans starka röst blev ett ostämt pipljud, och han vill bara ligga där det är varmt. Jättetrött och sjuk är han, stackaren. Maven ser ok ut, fast hon är något tystare än vanligt, och hon nös flera gånger idag.

Javisst blev vi oroliga för honom när han började andas som Darth Vader. Vi åkte akut til djursjukhuset. Alla blodvärden var bra, fast han var tydligt sjuk. Veterinären förklarade för oss att Leroy fick en förkylning, ett virus. Precis som människor blir förkylda, så kan katterna bli det. Det är bara att vila och se till att han äter och dricker tillräckligt med vatten.

Han får massor med tonfisk i räkgelé, hans favoritmat, och han dricker vatten regelbundet, men det är så sorgligt att se vårt lilla troll så svag och sjuk. Inga fler brudar vill vi träffa tills vi blir helt friska! Jag trodde att jag skulle aldrig säga det här, men jag saknar hans högljuda skrikande så mycket. Allt som man hör ibland nu är bara lite - piiip.

Piiip. :(





2007-12-03 Ytterligare en skönhet har besökt Mr Charming, damen med det lite annorlunda husdjursnamnet Messalina. Messalina hette en av den Romerska kejsaren Claudius fruar, en mäktig och inflytelserik kvinna med ett ökänt renommé. Kissens riktiga namn är Yahtzee's Strike of Gold.

Den här kissen var långt ifrån den ondskefulla romerska damen. Hon var så pass vänlig och snäll mot Leroy att det blev kärlek för hela slanten från början till slut. Messalina var ganska blyg och ville inte vara med på någon bild vi tog, men vi fick ett par fina bilder på henne av hennes matte Laila.




2007-11-25 Han är charmig! Vi tänker göra en syntetisk kopia av Leroys svett och lansera en kattparfym "Leroy Irresistible". DET skulle göra en riktig bum på kattproduktsmarknaden! Om hans charm fungerade på Lillis, då kommer den att fungera... vad vet jag... till och med på hundar!




24-11-2007 Igår fick vi ett oväntat besök från Lillis från Dalarna!

Vi planerade att para henne och Leroy någon gång denna vinter, men stackars Lillis började löpa och slutade inte. Det kan vara farligt för katter. Om de löper för länge kan de få livmodersinflammation (pyometra).

Lillis matte, Ylva, ringde under eftermiddagen och vi förberedde oss skyndsamt för Lillis ankomst. Leroy till räddning! Efter en bilfärd på 3 timmar, sent på kvällen, kom Ylva med kissen som sannerligen löpte, till och med efter en sådan lång resa.

Leroy gillade Lillis. Lillis, som egentligen heter Mischa's Dandelion, kanske gillade honom med, vi är inte säkra. Visst, hon ville ha lite kärlek från Leroy, men ville också sätta honom på plats så pass mycket att vi fick besöka veterinären idag då hon rivit Leroy över ena ögat. Han lyckades som tur var stänga ögat tillräckligt snabbt så att hornhinnan klarade sig, men det var "nära ögat".

Dom lyckades para ett par gånger idag, men varje gång vår lilla kille gjorde sitt jobb (ren välgörenhet!), så blev han utjamad och jagad runt hela rummet, slagen och riven av missen som av någon anledning ville spöa skiten ur honom.

Hannah var Leroys första kärlek. Även om hon var dominant, så var hon snäll mot honom och slickade honom efter det att de började komma överens. Belle var en riktig liten ängel, en blyg, söt liten katt som sov brevid och gosade med Leroy hela tiden. De var sååååå söta.

Men Lillis, oj, oj, Lillis. Hon är en riktig tuffing.



2007-11-20 En annons på Siames & Orientalgruppens hemsida, under "Vi väntar på / Expected Litters"!




2007-11-16 Ren!




2007-11-16 Leroy är kär igen! Shade of Jade Belle



2007-11-09 De söta små katterna börjar vänja sig vid att vara inomhus... det är ju regnigt och kallt ute i vilket fall. De springer runt och leker med varandra oavbrutet. Att skrika känns sååååå pasé. Våra små änglar! :)



2007-11-07 Leroy råkade i slagsmål med översittaren och kom hem med ett blödande sår farligt nära ögat!

Jocke undersökte skadan medan Jelena ringde veterinären, grät och pratade med Leroy, allt på en gång. Leroy verkade mest förbannad, inte särskilt rädd, och skrek så högt han bara kunde (det var vad vi trodde då). Han ville springa ut och fortsätta slåss, men där sa vi stopp.

Efter att ha rådfrågat Staffan, Monica och Google (veterinären var värdelös, bokade bara in en tid för nästa dag), Leroy fick ögondroppar med en steril vatten/salt-lösning i ögat, något han inte tyckte om, och han fick utegångsförbud tills han kastreras. Hans hormonnivåer har stigit till farliga nivåer och han vill slåss, slåss och slåss lite till!

Han skriker och skriker. Han vill gå ut och spöa katter. Katter slåss i varje fall om revir (det blir för det mesta bara massa skrikande och siameser vinner den delen varje gång), tills gränser och hierarkier är fastställda, men unga hormonstinna hanar slutar inte slåss i första taget. Dom kommer till skada. Hans sår läkte snabbt och han mår bra nu, han hade tur den här gången. Det känns som om det mest ansvarsfulla vi kan göra är att hålla Leroy hemma tills han kastreras.

Han skriker och skriker och det känns som om våra huvuden är på väg att implodera. Ja, det stämmer implodera, trycket från hans skrikande är outhärdligt högt.




2007-11-02 Ja, förresten, var var Leroy medan stackars Maven satt up i trädet? Leroy ville inte gå ut, helt enkelt. Han att inte ville gå ut!? Det var ju inte kallt ännu!

Leroy var kär! Han blev besökt av en liten siamesdam Blue-Iam's Hannah ett par dagar innan episoden med Översittaren. Det tog inte så lång tid innan han blev helt besatt av henne. Hannah bosatte sig i vårt lilla gästrum. Där gjorde hon ett fantastiskt uppträdande för Leroy - hon rullade på golvet, var lite arg på honom, ändrade humör fort och blev så snäll, arg igen, jättesnäll igen... mauade och mauade, tittade lite snett på honom, vickade på rumpan och höll svansen åt sidan, då rullade igen... ja, hon löpte, helt enkelt.

Leroy blev helt förförd jättefort. Han mauade och skrek, ville bli klappad, ville leka, ville bita, mauade igen... han till och med visade sina privata delar för Hannah, helt och hållet, men det kändes som att det fanns något kvar att göra som saknades i Leroys repertoar. Fast han var envis i sina försök att upptäcka vad en hankatt ska göra när en hona beter sig så där, och kämpade på.

Matte och husse ville desperat hjälpa till på något sätt, men det gick helt enkelt inte. Leroy ville göra sin egen grej, han behövde inte någon hjälp. Han var duktig på att gripa Hannahs nacke och ställa sig någonstans bakom Hannah, men sedan visste han inte vad nästa steg var. För det mesta puttade han Hannah med tassen och mauade, puttade igen och gjorde om hela ritualen från början.

Vi tittade på dem i två dagar. De tycke om varandra, gosade lite då och då, men Hannah ville ha lite riktig kattkärlek, och Leroys mest framgångsrika försök bestod av att trampa på hennes rygg med sina bakben medan han höll henne i nackskinnet. Men då, kväll #3 hörde husse ett lite konstigt ljud och såg Hannah som rullade på golvet som en galning och skakade kraftigt medan Leroy satt nära henne och såg helt förvirrad, men inte olycklig ut. Husse hade en känsla att det där betydde något och ropade efter matte. Hon kom och bägge två satt sig lite diskret på soffan i vardagsrummet och tittade igenom glasdörrarna in i gästrummet där katterna befann sig. Maven var ute. För det mesta struntade hon i de två skrikgalningarna och verkade vara glad för att de var instängda i det lilla rummet medan resten av lägenheten och båda människorna var bara hennes.

10 minuter efter det första tillfället hände det igen! Så här beskrev Jelena det som hänt för Monica, Hannahs matte som satt i sitt hem, bredvid sin dator och växlade medelanden med Jelena fort och ofta. Båda var helt exalterade över siamesrasens framtid som höll på att avgöras just då (enligt de två tjejerna!).

Jelena: "Nu var jag här... jag tror att det var det, att Leory gjorde det. Han trampade och trampade, sedan var han stilla ett tag, kort, och sedan skrek Hannah djupt och kraftigt när han hoppade av, rullade lite som tidigare etc. Han slickade sig där nere. Vi har inte sett förut hur katterna gör det, men vi tror att Herr Leroy gjorde det! Nu ska vi ge honom en cigarr och hoppas att han fortsätter så här! :D"

Av respekt mot katternas privatliv ska vi inte publicera några bilder som kunde tolkas som kattporr. I alla fall hoppas vi på några friska och vackra kattungar lite efter Julen! Vi håller tummarna! :D




2007-10-26 Ja, Översittaren är tillbaka och terroriserar Maven som är hälften så stor som han. Även om Maven är modig så är hon inte dumdristig. Det stämmer, hon vet när det är dags att klättra.

Sensmoralen i den här historien:

  • Välj dina strider! Ibland är det bättre att fly än illa fäkta.
  • Om du vill klättra i träd och inte se fånig ut när dagen är slut, håll koll på din BMI (Body Mass Index)
En fråga kvarstår - man kan undra var Leroy höll hus under tiden...



2007-10-23 Jelenas berättelse: Otto, som vi fick Maven av (via Joakims pappa) kom förbi igår och ville hälsa på Maven som han inte träffat på nästan ett år. Då fick vi höra mer av Mavens historia. Hon och hennes syskon blev övergivna av deras mamma som gav sig av utan att komma tillbaka när de var runt en månad gamla. Hon höll sig i närheten tills de hittades av Otto och, antagligen såg hon att de var i trygga händer och gav sig av, eller så har något hänt henne.

Maven var minst av alla kattungarna och de trodde inte att hon skulle klara sig, men det gjorde hon. Otto och hans familj tog väl hand om dem. Alla kattungarna var väldigt snälla och vänliga mot alla. Maven var vildingen i kullen, hon tyckte om att springa genom skogen och ut på fälten.

Jag trodde inte att Maven skulle komma ihåg en man som tog hand om henne i 6 månader av hennes liv, eftersom hon inte såg honom på så länge och hon var så liten när hon kom till oss. Men något underligt hände när han kom in i lägenheten och hälsade på henne.

Maven hälsar alltid på våra gäster, kollar in dem, markerar dem med sina kinder och sedan går hon för det mesta undan och är för sig själv. Nu ville hon inte hälsa på Otto - hon protesterade en aning när han lyfte upp henne och kramade henne. Jag tog Maven i min famn och kramade och klappade henne, jag förstod inte vad som pågick, men hon ville iväg. Jag satte ner henne på golvet och hon sprang iväg och gömde sig i en papperspåse som stod på golvet i vardagsrummet och såg rädd ut. Jag har inte sett Maven rädd sedan hon träffade Leroy för första gången och han fräste åt henne. Och då var hon mer paff än rädd. Hon är en väldigt modig liten katt och är inte rädd för någonting.

Jag satt på golvet och talade mjukt till henne medan jag lyssnade på Otto berätta om sin familjs katter och om Maven när hon var liten. Jag var säker på att han var en uppriktigt varm och öm människa och förstod inte alls Mavens underliga beteende.

Otto stannade i 5-10 minuter, sedan var han tvungen att ge sig av. Jag kom tillbaka och talade mjukt till Maven som fortfarande satt i papperspåsen. Hon vågade sig sakta ut, tittade igenom lägenheten och gick till sovrummet. Där hoppade hon upp på sängen och började spinna, krama mig med hennes framtassar, puffade sin panna mot min och fullständigt översköljde mig med så mycket kärlek att jag blev alldeles överväldigad och grät nästan. Då förstod jag. Hon kände igen Otto. Hon ville inte lämna sitt hem, sina människor och hennes liv hon har här och åka tillbaka. Jag vet att hon togs väl hand om där hon var, men hon älskar oss och sitt hem så innerligt...

Jag kramade och kramade och höll Maven i famnen, och hennes lena päls blev alldeles våt av mina tårar medan hon höll sig kvar och kramade och kramade mig tillbaks. Ingen visar sin kärlek så starkt och tydligt som hon gör. Jag älskar henne så mycket och hon älskar mig.




2007-10-19 Så tänkte matte ta ett foto på en av sina saintpaulior... och satte plantan på en stol och började zoom-a, när en vit, snabb miniget hoppade upp på stolen och började mumsa på mattes blomma!

Iiiiiiiiii! Det får han absolut inte! Annars rör katterna inte våra blommor. Det roliga i en inte så rolig situation var att matte tryckte på knappen och tog en knivskarp bild! Det var inte meningen.

Uppmärksamhet är den bästa drogen. Och Leroy är den värsta narkomanen när det kommer till det! Sådant händer när man inte hade honom i centrum i typ 5 minuter. Stackars mattes blomma.




2007-10-15 Den där svartvita katten teroriserar våra katter, kommer hit ibland och jagar dem, men det verkar som om att Leroy blev lite kaxig idag och vann i "Vem är bäst på att skrika" tävlingen.

Matte hörde något som lejonvrål - "jätteroaaaaaaaaaaaar" och sprang till balkongen, eftersom båda våra katter var ute... och då såg matte det här, som hon tagit foton på. Det var Leroy som skrek som ett lejon, helt otroligt! Det ser ut som att den andra kissen står i en submissiv ställning, med svansen ned under benen, och Leroy är rädd, med stor svansen, fast sååå modig ändå. Vilken modig liten kisse vi har!

Nu är han inne, och matte släpper inte ut honom. Han protesterar, vill gå ut och spöa alla katter som vågar komma nära hans små gräsbuskar.



2007-09-27 Igår filmade vi Leroy. Han hade just vaknat och ätit en godisbit innan han visade hur man pussar matte och nosar på hennes kamera.



2007-09-25 Vi var hos veterinären för en hälsokontrol idag och allt är bra med Leroys njurar! Inga cystor, inga konstigheter, han är helt frisk! :) Vi fick ett intyg från veterinären. Leroy var jätteduktig, de behövde inte ens ge honom något lugnande medel under undersökningen.

Kolla era katter för PKD (Polycystisk njursjukdom) innan ni använder dem i avel! PKD är en sjukdom vars symptom visar sig sent i livet, med förstorade njurar och njursvikt som uppträder mellan tre och tio års ålder (i snitt vid sju års ålder). Slutstadiet är njursvikt.

Det går att upptäcka om en katt har PKD genom ultraljudundersökning. Om katten är PKD fri, då har den inte anlag för sjukdomen. PKD är inte smittsam, men det går i arv. Läs mera om sjukdomen här.



2007-09-20 Jelena försöker återhämta sig efter en nära-död upplevelse. Maven gav henne en död fågel i present.



2007-09-17 Leroy var jättepigg imorse, arbetsam och duktig som vanligt, satt mattes miniatyrparfymflaskor i ordning - de stod helt fel, tyckte han. Åtminstone 3 stycken ska ligga på golvet, det ska vara så.



2007-09-15 Leroy väckte upp sin matte tidigt imorse, skrek som en galning eftersom han gjorde sönder en av hennes krukor i köket och ville att hon städar upp efter honom!

Han gjorde en ny grej - matte låtsades sova och ignorerade hans skrikande, då puttade han hennes kind med tassen tills hon öppnade ögonen. :) Han var dock jätteförsiktig med tassen. :)

"Leroy under cover".

Tack Rade, jag tycker verkligen om siden.

För att jag är värd det.

Den perfekta lila färgen!

Leroy sover på mattes ben - en av hans vardagsaktiviteter.

Det är sååå kallt! Någon måste tända brasan! Husse!!! Jag fryser här!!!

Släpp ut mig!!! Jag har halsbandet på och bryr mig inte alls om att det är kallt ute!

Zoom på Mavens ögonfärg.

Matte, jag älskar dig!

Zoom på Leroys ögonfärg.

Ja, det är en fin profil!

Det är dags att sova. Maven slickar Leroy ren innan de går och lägger sig.

Leroy, 10 månader gammal.

Insekterna måste finnas här någonstans!

Vem sade att du får sluta klappa mig?!

Klappa, klappa, klappa... KLAPPA MIG!

Leroy, poserar framför kameran.

Maven, letar efter insekter. Någon måste skaffa mat åt familjen!

Leroy, 7 månader gammal.

Hans kungliga majestät Bad Bad Leroy Brown börjar bli allt mer graciös.

En katt. tror vi.

Han lär sig äntligen hur man spinner. Är lite osäker på när man bör spinna egentligen, så han gör det rent slumpmässigt.

En katt eller en gremlin?

Flera dagar efter en krånglig start, katterna börjar bli snällare mot varandra.

Leroy, The Cyber Cat.

Leroys andra dag hemma.

Leroy, rädd för sin egen spegelbild, en timme efter han kom till sitt nya hem. Hans svans ser ut som en kaktus när han blir rädd.

Maven, 7 månader gammal.

Vi fick Maven under renoveringen av vår lägenhet. Medan vi blev allt mer desperata av att bo mitt i kaoset tyckte Maven att det var toppen.